Den 10 mars 2004 berättade Tvärsnytt att Per Gessle och Gyllene Tider skulle spela på Eyravallen i Örebro den 4 augusti, och att biljetterna skulle kosta 325 kronor. Inslaget fälldes, inte för något fel i uppgifterna utan för att biljettpriset gjorde det till ett otillbörligt gynnande. Redaktionernas egna regelböcker säger att en redaktion inte får återge ett pressmeddelande, inte gynna avsändaren och inte låta avsändarna styra urvalet. De reglerna gällde innan meddelandet öppnades.
Nyheten som stämde och ändå fälldes
Inslaget i SVT:s regionala Tvärsnytt var vanlig lokal nyhetsförmedling. En av landets hetaste artister skulle komma till staden, datumet var klart och biljetterna släpptes på fredagen. Granskningsnämnden ansåg att biljettpriset var ett kommersiellt gynnande som gick utöver vad allmänhetens informationsintresse kunde bära, och att inslaget stred mot förbudet mot otillbörligt gynnande.
Sex år senare rapporterade TV4-nyheterna att en känd tidningsutgivare startade en ny skvallertidning mitt i tidningskrisen. Hon höll upp ett nummer framför ansiktet, sänkte det långsamt, och reportern beskrev tidningen som en finare skvallertidning. Nämnden skrev att en lansering av det slaget naturligtvis kan ha ett stort informationsvärde, men att inslaget var utformat så att gynnandet vägde tyngre. TV4 fick betala 50 000 kronor, och beslutet stod sig i två domstolar.
Två år senare släppte Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande en app som skulle få bilister att sakta ner. TV4-nyheterna namngav appen, angav vad den kostade och lät en reporter testa den i trafiken tillsammans med organisationens vd. Det inslaget friades: gynnandet fanns, men informationsintresset uppvägde det. Tre nyheter, alla korrekta, alla om att något nytt fanns att köpa. Utfallet avgjordes av informationsintressets storlek i förhållande till gynnandet, inte av hur väl inslagen var skrivna.
Vad redaktionerna själva säger att de väljer efter
Skolans läromedel räknar upp avstånd: i tid, i rum och i kultur, ibland utökat med det oväntade, konflikten och de kända namnen. Listan återkommer i någon variant på varje sida som förklarar ordet nyhetsvärdering. Den säger vad som gör en händelse intressant. Den säger ingenting om vad en svensk redaktion är skyldig att göra med ett pressmeddelande när det kommit in.
Sveriges Radios public service-handbok, i utgåvan från 2022, ägnar pressmeddelandet ett eget avsnitt. Ett obearbetat pressmeddelande publiceras aldrig, oavsett om det är skrivet, inspelat eller filmat, om det inte är själva meddelandet som granskas. Ett pressmeddelande ska betraktas som en partsinlaga, och varje redaktion ska stå för en egen och fristående journalistisk kontroll. Grundinställningen är att redaktionen gör sina egna intervjuer. Färdiginspelat material från företag och myndigheter används bara i mycket speciella fall, och då ska publiken få veta att redaktionen har krävt en egen intervju. Handboken nämner dessutom pressmeddelanden vid sidan av utredningar, forskningsstudier och lagförslag som exempel på information redaktionen ska värdera självständigt och sätta i ett sammanhang. Medarbetarna uppmanas att fråga sig om avsändaren har ett syfte att påverka journalistiken.
SVT arbetar sedan den 1 januari 2026 under ett åttaårigt public service-uppdrag som ställer krav på själva urvalet. Nyhetsverksamheten ska bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval kommer till uttryck, och händelser ska speglas ur olika geografiska och sociala utgångspunkter. Svagt bevakade områden ska få journalistisk bevakning, och SVT ska granska de företag, myndigheter och organisationer som har inflytande över beslut som rör allmänheten. Ett nyhetsurval som styrs av vilka avsändare som är bäst på att skicka meddelanden går inte ihop med de villkoren.
Av Sveriges Radio, SVT och TT är nyhetsbyrån den enda som räknar upp vad som ökar chansen. TT:s fem kriterier för ett pressmeddelande är konflikt, relevans för många, närhet, det sensationella och det aktuella. Det räcker att ett eller ett par av dem är starka. Men TT skriver också att inget av kriterierna ger någon garanti. Omständigheter utanför avsändarens kontroll avgör, till exempel vad som händer i samhället och världen samma dag. Den som hade fel tajmning en vecka kan försöka igen nästa.
Vid sidan av public service-reglerna finns branschens egna. Publicitetsreglerna har pressen, radion och tv:n själva satt upp, och Medieombudsmannen prövar mot dem. Reglerna kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling och att sakuppgifter kontrolleras även när de redan publicerats någon annanstans. Läsaren ska kunna skilja fakta från kommentar, och den som kritiseras ska om möjligt få bemöta kritiken samtidigt. Journalistförbundets yrkesetiska regler förbjuder journalisten att ge efter för påtryckningar i avsikt att skapa publicitet som inte är journalistiskt motiverad. Förbundets riktlinjer mot textreklam uppmanar redaktionen att vara särskilt vaksam när PR-byråer, företag, myndigheter och organisationer bidrar med information, och vid all publicitet kring företags produkter och arrangemang.
Regelböckerna handlar nästan uteslutande om vad redaktionen inte får göra med det material som fångat dess uppmärksamhet. Ett pressmeddelande läses mot förbuden först.
Varför en korrekt nyhet ändå väljs bort
En redaktion som följer sin egen handbok behandlar meddelandet som en av två sidor och måste hitta den andra innan något publiceras. Det kan vara en kund, en konkurrent, en forskare eller en myndighet, någon som kan pröva påståendet. Utan den andra sidan har redaktionen inget att publicera, hur genomarbetad texten än är. Ett meddelande som bara bär avsändarens egen bedömning av avsändarens egen produkt lämnar redaktionen ett enda val: att låta bli.
Förbudet mot gynnande är lagfäst, och det gäller inte bara public service. Sveriges Radio och SVT får inte gynna kommersiella intressen på ett otillbörligt sätt, och samma förbud gäller TV4 och andra tv-sändningar under svensk jurisdiktion. Nämndens praxis är att exponeringen av ett företag eller en produkt måste vägas upp av ett informations- eller underhållningsintresse. Ju mindre intresset är, desto mindre exponering tillåts. Sveriges Radios handbok gör det konkret. Namn på företag och produkter används bara när nyhets-, informations- eller underhållningssyftet motiverar dem. I sändningar från kommersiella miljöer nämns ett företagsnamn ett par gånger, men inte tio. Risken stiger så fort inslaget nämner pris, säljställe eller webbadress, eller så fort medarbetaren talar om varan i positiva ordalag. Det förklarar varför Tvärsnytt fälldes. En produktnyhet som saknar konflikt, berörda och eget informationsvärde har bara namn, pris och säljställe kvar, och de uppgifterna får inte sändas.
Mångfaldskravet arbetar åt samma håll. En redaktion som ska spegla svagt bevakade områden och olika delar av landet kan inte fylla sändningen med de organisationer som har bäst kommunikationsavdelning. Då blir urvalet en avbild av vem som skickar mest. En välskriven nyhet från en avsändare som redan får utrymme har ett underläge som ingen omformulering rår på.
En redaktion har en fast mängd tid och ett fast antal personer att ställa mot allt som händer. Bara den nyhet som konkurrerar ut något annat är säker på att få plats. Ett pressmeddelande bedöms inte mot en fast gräns utan rangordnas mot allt annat som kom in samma dag.
Vad ett uteblivet svar betyder
Läst genom redaktionernas egna dokument är tystnaden sällan ett omdöme om texten. Blir meddelandet publicerat skrivs det om, eftersom handboken förbjuder att det går ut obearbetat. Redaktionen frågar i stället om meddelandet bär något den får publicera. En konflikt eller en förändring som berör fler än avsändaren, en motpart som går att nå, ett informationsvärde som överlever att företagsnamnet nämns en gång och priset inte alls. Samma fråga skilde trafiksäkerhetsappen från konsertbiljetten, och den ställs långt innan någon bedömer rubriken.
På avsändarsidan går det att skriva pressmeddelandet rätt och bygga en medielista som når rätt bevakningsområde. Mer än så går inte att göra. Resten avgörs av vad redaktionen är skyldig sin publik, och den skyldigheten står i dokument som vem som helst kan läsa innan meddelandet skickas.
Senast faktagranskad: 7 september 2026. Senast uppdaterad: 8 september 2026