Det finns fyra dörrar för den som anser sig felaktigt beskriven i medierna: redaktionen, Medieombudsmannen (MO), Granskningsnämnden för radio och tv och allmän domstol. För ett företag eller en organisation prövar MO endast rätten till en uppföljande publicering: ett genmäle eller en rättelse. Har mediet inte hanterat företagets begäran om genmäle eller rättelse på ett godtagbart sätt kan Mediernas Etiknämnd klandra mediet. Om publiceringen har orsakat en publicitetsskada prövas bara när en människa som pekats ut anmäler.
Det medieetiska systemet är frivilligt, och har mediet inte anslutit sig finns ingen etisk instans att vända sig till över huvud taget. Valet av dörr beror på vem som pekats ut, i vilket medium och vad ni vill uppnå.
Fyra instanser och vad var och en kan ge
| Instans | Vem kan vända sig dit | Vad som prövas | Vad det kan leda till |
|---|---|---|---|
| Redaktionen och den ansvariga utgivaren | Alla | Om en uppgift ska rättas eller om den som kritiserats ska få svara | Rättelse eller genmäle i mediet |
| Medieombudsmannen och Mediernas Etiknämnd | Den som personligen pekats ut, samt företag och organisationer | För en person: om publiceringen orsakat en publicitetsskada som inte kan försvaras. För ett företag: bara rätten till genmäle eller rättelse | Klander, som mediet ska publicera. För ett företag bara om mediet inte hanterat begäran om genmäle eller rättelse på ett godtagbart sätt |
| Granskningsnämnden för radio och tv | Alla, och ärenden om ett företags intressen prövas alltid | Om radio och tv sänd från Sverige följt reglerna, bland annat om saklighet och opartiskhet | Programföretaget kan åläggas att offentliggöra nämndens beslut |
| Allmän domstol | Den som förtalats, och Justitiekanslern som åklagare | Om publiceringen är ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott, till exempel förtal | Straff, skadestånd och att domen förs in i tidningen |
Ingen av de etiska instanserna kan ge skadestånd. Ett klander hos Mediernas Etiknämnd ger upprättelse genom att klandret publiceras, men något skadestånd eller motsvarande utgår inte. Systemet lovar heller inte att artikeln tas bort.
Ett företag ska som huvudregel börja hos redaktionen
Redaktionen är den enda dörr som finns oavsett medium. Enligt publicitetsreglerna ska en felaktig sakuppgift rättas när det är påkallat, och den som vill bemöta ett påstående ska få tillfälle till genmäle om det är befogat. Rättelse och genmäle ska publiceras utan dröjsmål och så att de når dem som tagit del av de ursprungliga uppgifterna.
För ett företag är steget också ett villkor. Som huvudregel ska företaget själv ha begärt rättelse eller genmäle hos mediet innan MO kan pröva saken, och först om svaret inte räcker går det att anmäla. Skriv därför begäran till redaktionen och den ansvariga utgivaren, peka ut exakt vilken uppgift som är fel och vad som är rätt, och bifoga underlaget. Spara svaret. MO tittar senare på det.
Ett genmäle är företagets egen text. Håll den kort och saklig och svara på det påstående som riktats mot er, inte på hela artikeln. Ett genmäle kräver inte alltid en redaktionell kommentar, men redaktionen får kommentera det.
Vad Medieombudsmannen prövar när ett företag anmäler
En anmälan från ett företag, en organisation, ett parti, en förening eller en myndighet kallas företagsanmälan. Den prövas bara om den gäller rätten till genmäle eller rättelse, och den kan lyckas i två lägen. Har företaget fått allvarlig kritik utan att få bemöta den kan det ha rätt att svara med ett genmäle. Innehåller publiceringen ett allvarligt och uppenbart sakfel kan mediet åläggas att rätta det.
Övriga villkor är desamma som för alla anmälare. Anmälan ska ha kommit in till MO senast tre månader efter publiceringen, och äldre publiceringar prövas bara om det finns särskilda skäl. En återpublicering räknas som en ny publicering. Anmälaren ska uppge sitt namn, eftersom anonyma anmälningar skrivs av utan åtgärd. Den som anmäler genom ett ombud behöver lämna in en fullmakt.
Gäller kritiken SVT, Sveriges Radio, UR eller TV4 prövar MO inte företagsanmälan alls. För de fyra programföretagen kan företaget i stället få sin sak prövad av Granskningsnämnden. För TV4 prövar Granskningsnämnden bara sändningar och beställ-tv, inte TV4:s texter på nätet.
När en medarbetare pekas ut är det personen som anmäler
Den fulla prövningen kan sluta med att tidningen klandras. Den kräver att anmälaren är personligen berörd och utpekad med skadliga uppgifter, med namn, bild eller uppgifter som gör att en viss krets kan känna igen personen. Nämns vd:n, en chef eller en annan medarbetare vid namn är det den personen som kan anmäla, inte arbetsgivaren. Kommunikationsavdelningen kan hjälpa till, men ska den företräda personen krävs en fullmakt från henne eller honom.
MO utreder då om personen utsatts för en publicitetsskada som inte kan försvaras. I bedömningen väger MO allmänintresset av publiceringen, om personen har en ställning som gör att den måste tåla granskning och om den fått möjlighet att bemöta kritiska uppgifter. MO avgör inte vad som är sant eller falskt, utan om mediet hade belägg för att publicera uppgifterna.
Anser MO att tidningen bör klandras går ärendet till Mediernas Etiknämnd, som fattar det slutliga beslutet. Friar MO kan anmälaren överklaga till nämnden inom en månad. Nämnden kan klandra i tre grader: att mediet åsidosatt, brutit mot eller grovt brutit mot god publicistisk sed. Ett klandrat medium ska publicera nämndens uttalande skyndsamt och på väl synlig plats, och betala en expeditionsavgift. Avgiften är 32 000 kronor för tv, radio och tidningar och tidskrifter med en upplaga över 10 000 exemplar, och 13 000 kronor för mindre tidningar och tidskrifter och för fristående nättidningar. Pengarna går till det medieetiska systemet, inte till anmälaren.
Granskningsnämnden prövar alltid ett företags intressen
Granskningsnämnden för radio och tv är en del av den statliga Mediemyndigheten. Nämnden prövar om sändningar följer radio- och tv-lagen, public service-lagen och sändningstillstånden, bland annat kraven på saklighet och opartiskhet. Det gäller public service-företagens sändningar, play-tjänster och poddar, deras texter och bilder på egna och andras plattformar, samt radio, tv och beställ-tv från andra programföretag som sänder från Sverige.
Nämnden får flera tusen anmälningar om året och kan inte granska alla, men ärenden som rör en enskilds personliga intressen eller liknande intressen för ett företag ska alltid prövas. Även här är första steget att vända sig till programföretaget och begära att få bemöta kritiken eller få en uppgift rättad. För tv som inte sänds genom tråd finns rättelsekravet i lag: uppgifter i ett program ska rättas när det är befogat, med undantag för reklam. För tv som sänds genom tråd bör uppgifterna rättas när det är befogat.
Fäller nämnden kan programföretaget åläggas att offentliggöra beslutet. Nämnden kan ansöka hos förvaltningsrätten om en särskild avgift, men den gäller bara regler om reklam, sponsring, produktplacering och otillbörligt gynnande av kommersiella intressen, inte brister i saklighet.
Domstolen skyddar människor mot förtal, inte bolag
Den rättsliga vägen går genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Förtal i en tidning är ett tryckfrihetsbrott när någon pekar ut någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Skadestånd för en publicering kan bara grundas på att den innehåller ett tryckfrihetsbrott.
Förtal kan inte riktas mot juridiska personer, bara mot människor. En uppgift som formellt gäller ett bolag kan bara bli förtal om den måste förstås så att en eller flera bestämda personer pekas ut. Ett företag som enbart har fått sitt rykte skadat har normalt ingen talan i domstol, medan en namngiven chef kan ha det.
Justitiekanslern är ensam allmän åklagare i tryckfrihetsmål, men den som förtalats kan också väcka åtal själv. Döms någon för förtal i en periodisk skrift kan domstolen besluta att domen ska föras in i tidningen, om motparten begär det. Har tidningen redan rättat uppgiften och publicerat rättelsen på ett lämpligt sätt ska domstolen ta särskild hänsyn till det när straffet bestäms. Det ger redaktionen ett skäl till att rätta tidigt, och ett företag ett argument när det begär rättelse.
Nyhetssajter utan anslutning hamnar utanför systemet
Medieombudsmannen kan bara pröva medier som är anslutna till det medieetiska systemet. Anslutna är tryckta periodiska skrifter som kommer ut minst fyra gånger om året och har en registrerad ansvarig utgivare. Dit hör också de flesta tidningar och magasin och deras sajter om de är medlemmar i Tidningsutgivarna eller Sveriges Tidskrifter, samt SVT, Sveriges Radio, UR och TV4. Övriga medier är med bara om de själva valt det, och MO för en lista över de frivilligt anslutna.
Utanför hamnar nyhetssajter, poddar och andra digitala medier som varken är medlemmar i branschorganisationerna eller har anslutit sig frivilligt. Ett utgivningsbevis räcker inte. Det gör det möjligt för en redaktion att ansluta sig, men den måste själv ansöka. Granskningsnämnden kan inte heller hjälpa till, eftersom den inte granskar tryckta medier, poddar utanför public service, innehåll i sociala medier från andra än public service-företagen eller kanaler som sänds från utlandet.
För ett företag som kritiserats i ett sådant medium återstår redaktionen. Pekas en person ut kan domstolsvägen också vara öppen. Kontrollera därför först om mediet är anslutet, innan ni lägger tid på en anmälan.
Välj dörr efter vad ni vill uppnå
- Vill företaget svara på kritik: begär genmäle hos redaktionen. Säger den nej kan ni anmäla till MO, eller till Granskningsnämnden om det gäller SVT, Sveriges Radio, UR eller en sändning i TV4.
- Vill företaget få ett fel rättat: begär rättelse hos redaktionen och spara svaret. MO kan pröva saken om sakfelet är allvarligt och uppenbart.
- Har en medarbetare pekats ut med skadliga uppgifter: det är hon eller han som kan anmäla till MO, inom tre månader.
- Vill någon ha skadestånd: det finns bara i domstol, och bara för den som utsatts för ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.
Begär rättelse medan krisarbetet pågår, inte efteråt. Hur organisationen samlar sina besked när journalisterna ringer står i guiden om kriskommunikation. Kartlägg i förväg vilka redaktioner som bevakar branschen, och notera vilka av dem som är anslutna till det medieetiska systemet.
Senast faktagranskad: 3 oktober 2026